Konsten att vara stark

Att vara förberedd på att saker och ting KAN gå fel.
Men vad är egentligen det värsta som kan hända?
En kärt motto jag burit med mig under alla år, och använder flitigt
när jag coachar mig själv i bra riktningar:
Jag tänker inte Why me?
Jag tänker Try me!
Prova den och lär dig konsten att vara stark.
Att enbart ändra tankesätt, byta ut enda ord mot
ett annat kan rädda många, många situationer du 
annars skulle upplevt som lite tyngre.

Vi som vill göra skillnad PÅ RIKTIGT <3

Livet är allt annat än rättvist. 
Det är ingen idé att vi försöker fördjupa oss i det egentligen, ställa
frågor som varför? Varför just nu? Varför just den människan? Varför
just ett barn?
Livet är till låns, för hur länge bestämmer inte vi.
Det enda vi kan göra är att kämpa på, försöka att vara goda, samspelande
medmänniskor. Mitt i all vardagsstress, mitt i alla måste-göra, mitt i fredagsmyset,
mitt i julhysterin, det enda vi kan göra att är ta oss framåt, vad har vi egentligen 
för val?
Livet är inte tungsint även om det kan verka så.
Livet är väldigt vackert och innefattar olika skepnader, upplevelser och
äventyr. För en del tar äventyret slut tidigare, förr eller senare är livet slut.
Jag startade gruppen Vi som vill göra skillnad PÅ RIKTIGT på facebook för
ett par månader sedan. Slutmålet var att samla in 15 000 kronor och deadline
för denna insamling är 31 december. Insamlingen sker till cancersjuka barn för
det är barnen jag tänker på i juletid, varenda dag egentligen, inte bara vid julen,
kanske lite extra då. Jag tänker på barnen som lever i misär, barnen utan mat,
barnen som blir slagna, barnen som inte får uppleva en så kallad vit jul, en jul
utan alkohol och slagsmål. 
Inget barn är det andra likt och inget barn är värd mindre än något annat
för barnen är det absolut finaste vi har. 
Jag har inga egna barn, kanske av den anledningen att jag tycker att vi ska
ta hand om de som finns först. Det bottnar sig i en rädsla, tänk om, tänk om,
tänk om mina framtida barn inte får det bra. Så jag börjar min barnbana med att
göra skillnad för de barn som redan finns. Världen kommer aldrig att ställas i ordning,
livet kommer alltid att vara orättvist. Jag vet inte varför vi fått för oss att livet ska
vara något annat? Men vi kan alltid göra skillnad. Inget barn är det andra likt och inget
barn är värd mindre än något annat, för barnen är det absolut finaste vi har.
Jag vill göra skillnad för alla barn, men man får lära sig att sålla ut. Har man stort klappande
hjärta, vilket jag vet många utav oss har, då måste man lära sig att sålla ut, börja i en ände,
annars blir projektet för stort.
Vi som vill göra skillnad PÅ RIKTIGT är en insamling jag startat på barncancerfonden,
du kan skänka en peng där via sms eller autogiro. Sök bara upp insamlingen Vi som vill
göra skillnad PÅ RIKTIGT och var med och gör just det.
 
En annan tanke så här i juletider. Våga se saker. Våga höra saker. Det finns barn och medmänniskor
som absolut inte firar en särskilt mysig jul. Som medmänniska ser jag det som min plikt att våga lägga mig 
i, inte vara tyst och se när min granne ständigt kommer med nya blåklockor. Jag tänker inte vara tyst när
kunder i min butik behandlar sina barn illa. Om jag så skulle förlora mitt jobb för att jag lägger mig i, ja då
får jag göra det, men en tyst medmänniska som tittar på, det blir jag aldrig. Jag tillhör kanske den sorten som 
tänker för stort och känner för mycket. Jag har tjatat hål i huvudet på er angående den här insamlingen 
till cancersjuka barn. För att jag kan och för att jag vill göra det jag kan för de jag kan så länge jag får vara
med och vara här. Delaktighet och givmildhet är två saker vi bör besitta för att kunna göra skillnad på riktigt.
Öppna ögon och öppna famnar en annan.
Med de sista orden avrundar jag och hoppas att vi tillsammans gör skillnad för barnen. Inte bara genom min
insamling, inte bara för att det är jul. Medmänsklighet sker året runt, varje dag.
 
 

Är det JAG som är patetisk? For real, lägg ner nu modebloggare!

 
Hej hopp allihopa!

Jag heter Therese & jag är en oproffsig bloggare, jag kan inte ens lägga ner tid på att vända mina bilder i rätt ordning. Hur många arga kommentarer för det? Så ser jag ut, på bilden är jag i Istanbul och jag har en knapp reskassa & bor hemma hos min underbara vän Malin. Jag är där tillsammans med en annan vän. Vi hade en helt fantastisk resa.
 
Idag är jag jättearg på mig själv. Varför då undrar ni nu? Jo, för att jag är full av så mycket dubbelmoral. Jag blir jättearg när jag går in och läser modebloggar och ändå har jag gjort det idag. Jag tycker inte om att sätta människor i fack men jag är ganska irriterad på modebloggarna. Om de skulle läsa det här, vilket de inte kommer att göra - då skulle de och deras hängivna fans bli jättearga på mig. De skulle kommentera i kommentarsfältet och säga att jag bara är så jävla fet, ful, avundsjuk och fattig!!!! Oj så fattig!!! oj så avis!!!

Nej, jag är inte avundsjuk. Jag är jättearg. Kissie och Blondinbella är jag mest jättearg på. Men jag är jättearg på många andra bloggerskor också. Jag tycker inte om att de får vara levande reklampelare, att de får sätta ribbor där ute. Har ni sett Blondinbellas önskelista? Ren och skär reklam säger vissa. Jag är bara jättearg. Jag är inte avis, inte fet, inte ful (enligt mitt eget tycke) och nämnde jag att jag är jättearg? För jag ser hur länge de här donnorna fått sitta på sina piedestaler och dela ut svindyra modetips till Sveriges yngre tjejer runt om i landet? Dessutom har de arga, otroligt hängivna fans som går in och försvarar dem så fort någon dräper av en dum kommentar gentemot modebloggerskorna.
 
NI VILL INTE HÖRA ELLER FÖRSTÅ. Ni kommer ALLA att bli gamla, rynkiga och grå. Ert värde måste hålla även då. Kommer det att göra det? Om det gör det, okej. Men snälla Blondinbella, känner du dig nöjd med dig själv när du går och lägger dig? Vilka julklappstips! Bara överklassen har råd med de där julklapparna. Jag är kvinna nog att inte påverkas, och jag är inte avundsjuk för att jag inte är rik. Men ni yngre tjejer, påverkas ni av det där? Varför har ni så ytliga idoler? Hoppas ni inte enbart har siktet inställt på dessa modebloggerskor.
 
Det är gammalmodigt men sant: Skönheten sitter inom er, inombords. Det är den inre skönheten ni kommer att leva med i resten av era liv. Hur bra tror ni att Kissie och Katrin mår egentligen? Hålla på och pika människor om vikt dagarna i ända. Skryta om sina pengar dagarna i ända. Javisst, alltid retar det ju någon. Jag är skitglad för er skull om ni har pengar men lägg av med att lägga fram det som att människor utan alla de där tillhörigheterna inte är lika bra. För det är inget fel på att inte vara rik. Inget fel alls. Man är inte misslyckad för att man inte är rik, en del människor vill inte ens vara rika.
 
Rikedom går att se på olika vis. Vad är viktigast för er? Jag vet att många människor vill ha mycket pengar. Men snälla: Sveriges yngre generationer, livet är mycket mer än så. Mycket mer.
 
Slopa Blondinbellas och de andra donnornas önskelistor. Skänk en slant till barncancerfonden eller slopa julklappar helt. Det tjänar ingenting till att se upp till pengar. Inte i slutändan.
 
Jag är patetisk, för att jag läser och påverkas, men jag kan inte låta bli att oroa mig. Ribban sätts i ägodelar, då är vi verkligen ute och cyklar. Snälla modebloggerskor lägg ner!
 

Beautiful people...

 
I DON´T CARE WHAT YOU THINK ABOUT ME.
I DON´T THINK ABOUT YOU AT ALL.

Vi kan väl enas om att det är rätt kaxigt uttalat av Coca Chanel? Men det behövs. 
Vi människor måste vara kaxiga stundtals, ibland alltför många stunder.
Såg en film igår som handlade om "tjockisar" och vad de får utstå. Ni lär väl ramla av stolen
om jag berättar att jag varit utsatt för samma sak, flertalet gånger?
Ni tänker väl ungefär: Men vadå du är ju inte tjock?
Nej, jag har aldrig sett mig själv som tjock även om jag är en sjuhelsikes pendlare. Går upp och
ner i vikt. Aldrig stabil på det viset.
Senaste halvåret är det fyra personer som frågat mig om jag är gravid. En utav dessa sa att jag är
jättetjock.
Vilka är de människor som tar sig rätten att uttala sig?
Jag är nästan som Coco när det kommer till sådana här saker, åtminstone utåt.
Vad kan jag göra åt att jag väljer att äta goda saker? Ibland för mycket goda saker.
Det är väl ändå mitt val? Hänger det då med i detta val att människor ska ha rätten att
kalla mig tjockis? Är det fria ord? Fri åsikt? Vad tycker ni?
 
Beautiful people. Det finns många vackra människor, vi är väl alla vackra på vårt eget vis?
Även de som inte "passar in i ramarna"?
Om du nu tycker att någon är otäckt ful enligt dina mått mätt, säger du det då till den personen?
Vad ska det göra för nytta?
 

RSS 2.0